Babymeditation och glädje

Varje morgon försöker jag att ta en stund för att reflektera och visualisera med min mage. Jag tänker bra tankar, känner bebisen därinne och sänder kärlek. Detta känns lugnande för hela kroppen och samtidigt som en liten kommunikation med den lille därinne, om hopp och framtid och samarbete vid förlossningen, för det är ju vi två som ska fixa det - tillsammans på bästa sätt, så vi måste ju göra en plan. Oftast känner man tydliga sparkar under denna stund, det är som om den svarade därinne att "hej, här är jag!" Det är otroligt vilken kärlek man kan känna för ett ofött barn, någon som man aldrig träffat, men som man vet kommer att betyda mer än något annat någonsin.

Var hos barnmorskan idag och allt ser jättebra ut. Hade på känn att den höll på att vända sig igår, det kändes som enorma rörelser därinne, som en karusell. Jo det stämde, den ligger nu med huvudet fixerat nedåt! Det blir lite mera tryck nedåt naturligtvis, känns som om man vore kissnödig ena sekunden, för att kännas normalt nästa. Den växer enligt "kurvan", ca 1 cm i veckan nu, jösses nu går det fort! Hade även lunch med Karro på sushibaren, hon behöver lite annat att tänka på då hennes kära häst Rambo måste sluta sina dagar imorgon pga en skada, jättetråkigt, men jag tycker att det är fantastiskt hur bra hon ändå tar det.

Sist men inte minst var jag på "studiebesök" på BB och förlossningen. Visserligen i en konferenslokal, men de visade bilder på hur det ser ut, hur det går till och det hela var väldigt informativt och kändes tryggt inför den dagen som kommer förr eller senare. Bra om man vet vart man ska gå osv.